" Det har gått snart 5 månader sen uppbrottet med han jag var tillsammans med i 6 månader. Han har helt från uppbrottet varit som ett spöke i min vardag. Jag har sörjt, gråtit och förbannat över mig själv. När lögnerna väl kommer in i bilden blir sviket så starkt och kränkande. Jag ska inte påstå att han är ond även fast jag ska heller inte sticka under stolen med att han sårade mig enormt. Aldrig en ärlig förklaring, aldrig ett förlåt eller tillstympelse av försoning. Han har hållt mig länge i ett järngrepp i sin hand. Blandat in nya människor som han förnekar till mig. Det är inte lätt att stå oförstående och inte veta vad en annan egentligen vill eller har för hänsikter med sina handlingar. Ena stunden vill han och uppsöker mig,,det gör även jag så jag försöker inte bygga nån slags gloria runt mitt eget huvud. Och det är inte det detta ska handla om heller. Jag har gått så länge och undrat om det han tidigare hävdat verkligen har varit sant ? Jag har haft en önskan om att tro på hans ord och alla dessa brev, känslomässiga brev jag läst gång på gång för att försöka ta till mig att jag faktiskt betyder så mycket för han som han påstår. Min skeptism är det inga tvil om att det bara har stärkts. I dag plötsligt så händer det ! Hennes kvarglömda mobiltelefon ! Min frestelse tar genast överhand, jag måste veta ! Var det bara en engångsföreteelse eller är allt bara en lögn ? Bläddrar bland sms och får det bekräftat svart på vitt att åter ännu en gång förlita mig helt och hållet på egen magkänsla ! Ni tycker kanske att jag borde skämmas för att rota mig bland andras privata tillhörigheter. Kanske borde jag känna så, kanske tycker jag nu i efterhand att det var barnsligt gjort av mig. Jag förnekar ingenting, vägrar hykla och jag har lämnat tydliga spår efter mig för att dem båda ska veta att äntligen är sanningen framme och jag behöver inte längre känna skuld . Jag har sanningen och den kan inget ändra på längre mer än att jag kan vara tillfreds med den och se framåt istället.. Bästa av allt,,jag har ingenting att dölja och det känns så jävla bra ! Han citerar: Kommer lögnen väl in är allting förlorat !
" Det bor en främling i varje individ, vi har sidor av oss själva som vi önskar att synliggöra för andra. Där en tanke lutar i bakhåll om en önskan om uppfyllelse och tillfredställelse.
Det är egentligen otroligt fashinerande hur vi människor fungerar. Den främmande sidan av oss fungerar som en skyddsmekanism som hjälper oss att stöta bort allt det där vi upplever som obehagligt. Vi kan byta skepnad när vi vill ! Är hela livet ett ända rollspel ? Vilka är vi ? Vem är jag ? Vad är mina syften med att blotta mig själv ?
Jag har sörjt en hjärteförlust, trodde att saknaden och sorgen skulle göra sig outhärdigt och plågsamt! Men nu sitter jag här,,i min egen lilla fristad där jag kan landa emellanåt och blicka tillbaka eller ta nya ögonblick till hands. Här kan jag känna livet i mig på nytt och det känns väldigt fräscht och friskt.
Kreativiteten börjar känna frihetens törst och det känns ingenting annat än bara härligt. Nya möten med människor, inspirerande själar som öppnar nya vägar och väcker possitiva tankar till liv på nytt. Jag befinner mig inte längre i desperationens makt och begär ! Jag tänker klarare och håller ett tryggare facit i mina händer. Jag var tvungen att gå igenom hela den processen för att kunna se allt med klarare bilder. Det finns en mening med allt och det går att resa sig upp igen. Det går till och med att förälska sig i livet på nytt, bara man tar ett steg i taget.
