En vanlig dag...

" Idag vaknade jag tidigt,,jag var tvungen och jag insåg snart att min kropp inte ville annat än ligga kvar i sängen. Min dotter som jag äntligen har fått hem efter att ha varit utan henne i en hel vecka bockar på allt av uppmärksamheten och jag känner hur jag anstränger fram det sista som ska till av den lilla energi jag har att ge henne. Varje dag bär jag med mig i tankarna att hela tiden göra mitt bästa och att inte tillåta mitt tillstånd påverka mitt barn. Hon strålar av glädje och brinner av entusiasm och jag befinner mig mitt i det och känner frustrationen i mig själv växa fram över min egen likgiltighet. Jag lägger på en mask och hoppas att hon inte genomskådar den,, vill inte belasta min verklighet på det barnaliv hon har rätten till. Hon betyder allt för mig ! Varför kommer dessa dagar ? Dessa dagar som känns så tunga att ingenting bär sig igenom, skrattet som finns så nära tillhands vägrar bryta sig igenom,, jag känner ingenting och likaväl så vet jag att jag bublar av känslor, men det är känslor jag inte vet hur jag ska hantera eller vad dom kommer sig av eller vad dess syften är ? I dag bor jag i det tomma skalet som jag vanliga dagar tror att jag inte kommer hamna i igen och jag älskar dessa vanliga dagar när jag känner att jag lever och är en människa. Vanliga dagar för mig innehar så mycket innehåll, jag känner glädje och jag delar den, energi nivån står på topp och när jag ser mig runtomkring så har jag lust att göra allt ! Allt det där som jag inte klarar när mina dagar känns tomma.
Man hör på förklaringar om att nu är vi på väg mot ljusare tider och att allt blir lättare när sommaren närmar sig ! Jodå,,det regnar idag och ute är det grått och trist, men för mig så hade solen lika gärna kunnat skina utan att påverka mitt sinnestillstånd som jag inte ens vet vad det är. Jag har fått uppgifter och jag ska minnas dom, måste notera allt, vill inte göra någon besviken när mitt eget minne sviktar mig. För när den där vanliga dagen infinner sig så är det inte säkert att jag ens kommer ihåg denna tomma trista dagen som var. Nu ska jag snart få hem mitt barn från skolan och jag måste in i garderoben och klä om mig till en fasad och hoppas på att det håller dagen ut. Och har jag tur så får dagen en vändning, jag kan inte göra annat än att hoppas..