Med ena foten utanför...

" Hur ska man leva , när allt känns tomt och tankarna nynnar på sin egen melodi, medans hjärtat vankar tungt framåt ?
Hur ska man hantera alla känslor och alla ensamma dagar fyllda av en mångfald bland obetydelsefulla ting ?
Vad är i slutändan värt när inte svaren på meningen med livet infinner sin rätta plats ?
Hur ska man ta det första steget och våga sig på att släppa känslorna fria ?

Jag vandrar längs vägarnas mönster, precis som att visdomen skulle leda mig hem. Tysta ord utan klang , fyllda av talande blickar och alla dessa bilder av egna antagelser och föreställningar. Alla sånger i mitt huuvud som bedövar min osynliga börda och lidenskap, vet du varför ? ,, för att gillra stundens lögner och ironi. Bara jag själv har den största egenskapen till att bedra mig själv. Jag osynliggör mitt eget misär från att ingen annan ska kunna betrakta det mer än mig. Med stor skeptism lyssnar jag in och försöker samtidigt andas in den ångest laddade luften som plågar mig. Och ibland glömmer jag den och håller den utom min räckvidd. Min skepnad bär på sin egen garderob, jag väljer det jag önskar att dölja och blottar mig fullständigt och helhjärtat när glädjen inträffar. Men detta gör jag bara när jag står med ena foten utanför !